Hur gör man? | Makrofotografering

Hur gör man?

För att kunna fotografera makro måste man i princip ha ett antal hjälpmedel. Sluta inte att läsa här nu, för en av makrofotograferingens största fördelar är att flera av dessa hjälpmedel är mycket billiga. Vilka man väljer beror på en mängd olika orsaker, såsom storlek på motiv, tillgång till ljus, om motivet är stilla eller levande, hur mycket pengar man vill lägga, etc. Vi kommer här nedan att gå igenom dels vilka tillbehör man kan använda på sin kamera för att uppnå olika grader av förstoring. Vi kommer även att gå igenom andra tillbehör som kan underlätta fotograferingen, som makroslädar, stativ och ljuskällor.

 

Försättslinser, närbildslinser eller närbildsfilter

Kärt barn har många namn. Oavsett namn så är det en lins som man sätter på objektivet, framför frontlinsen vanligtvis i filtergängan och kan på så sätt fokusera närmare, man får en kortare närgräns. Man kan även hålla i om man inte har någon storlek som passar. Fördelar med närbildslins är dels att de är billiga, enkla att använda och att de inte påverkar kamerans automatik eller exponeringen. Nackdelen är att man inte får vilken avbildningsskala man vill. Linsens styrka anges vanligen i dioptrier (tex +2 eller +10), eller i undantagsfall i brännvidd i mm. Förhållandet mellan brännvidd (f) och dioptri (D) är f = 1000/D. En närbildslins på +2 har således en brännvidd på 1000/2=500mm. Eftersom objektivet också har en brännvidd så kan man beräkna den kombinerade brännvidden. Den kombinerade brännvidden, fn, beräknas med formeln fn = 1000 / ((1000 / f) + D). Avbildningsskalan, m, beräknas med formeln m = D * f / 1000. Vilket ger vid handen att avbildningsskalan för ett 50mm objektiv med en +3 lins blir 3*50/1000=0,15, medan samma lins på ett 100mm ger 3*100/1000=0,3. En längre brännvidd är alltså att föredra. Dock ställer en längre brännvidd (tele) större krav på linsen än vad en kortare brännvidd (normal) gör. Dessa linser är alltså mycket bra om man inte behöver en jätteförstoring.

 

Mellanringar (makroset)

Mellanringar är ringar utan linselement, som är ett sätt att flytta ut objektivet och skapa ett utdrag (se även Introduktion & teori). Mellanringarna säljs oftast i set om 3 med en främre och en bakre bajonett. Man kan då kombinera dessa tre olika breda mellanringar tills man får önskat utdrag. Dessa set finns i två varianter, beroende på om man vill ha autofokus och möjlighet till automatisk exponering eller inte. Varianten utan automatik blir av förklarliga skäl åtskilligt mycket enklare och priset är därför betydligt lägre, ca 1/4 av priset för mellanringar med automatik. Fördelen med automatik kan tyckas uppenbar, men faktum är att det ställs krav på övrig utrustning för att kunna nyttja denna till fullo. Bland annat bör man använda en ljusstark optik. Eftersom ljuset minskar med kvadraten på avståndet, så behöver man i exemplet på föregående sida (50mm brännvidd+50mm utdrag) lägga till två bländarsteg för att få korrekt värde på optiken. Canons AF "ser igenom" bl 5.6, så man bör därmed ha en optik med en största bländare på 2.8 eller större för att kunna använda autofokusen.

Exempel, setup med mellanring med automatik

 Nikon macrosetup med kopplad mellanring

Bälg

Ett annat sätt att flytta ut objektivet är genom att använda en bälg. Bälgen har den stora fördelen mot mellanringarna att den är steglöst justerbar och utdraget kan därmed justeras till att bli exakt det man önskar. Bälgen är dock ganska stor och är inte speciellt smidig att bära med sig, och passar sig därför bättre till motiv som kan komma till bälgen än tvärtom. Bälgen finns inte med bibehållen automatik utan då är det manuell fotografering som gäller.

 

Reverseringsring

Med en reverseringring vänder man objektivet bakochfram. Ringen har en filtergänga på sin ena sida och en för kameran passande bajonett på den andra. Ringen är billig och ett lämpligt tillbehör för att komma igång med att upptäcka makro. Eftersom objektivet hamnar omvänt så finns det ingen automatik, det finns ingen koppling mellan kamerahus och objektiv. Det finns ett antal saker man bör tänka på, tex att om man använder zoomoptik så är det i vidvinkelläget som man får störst förstoring. Skärpedjupet blir väldigt kort, i vissa fall mindre än 1mm. Objektivets kontakter blir exponerade för fysisk åverkan och statisk elektricitet. Därför brukar vi rekommendera den som tänker fotografera med objektivet bakvänt att investera i en makroring som täcker och skyddar objektivets baksida. Den ger även möjlighet att skydda mot damm med ett UV-filter. Avbildningsskalan blir vid 50mm brännvidd ca 1:1. Vidvinklar ger större avbildningsskala (~1.7:1 @ 28mm). Det går utmärkt att använda kitoptik 18-55mm för att börja använda reverseringsring.

Exempel, setup med reverseringsring och macroring och UV-filter

Nikon med reverseringsring, Canon-objektiv, macroring och UV-filter 

Kopplingsring

Ett rättvänt objektiv med ett bakvänt objektiv påkopplat är ett bra sätt att få en stor avbildningsskala. För att göra det använder man en kopplingsring, som är en enkel ring med två hangängor. Den ena gängar man in på det rättvända objektivet som sitter på kameran och sedan gängar man på det påkopplade (bakvända) objektivet så att objektiven sitter frontlins mot frontlins. På det sättet agerar det påkopplade objektivet en kraftig försättslins. Det påkopplade objektivet ska användas med full bländaröppning och exponering och skärpedjup regleras med det rättvända objektivet. För att beräkna avbildningsskalan tar man (det rättvända objektivets brännvidd)/(det påkopplade objektivets brännvidd). Har man ett 100mm rättvänt och kopplar på ett 50mm får man avbildningsskala 2.

Exempel, setup med kopplingsring

 Makrosetup med kopplingsring

1. Kameran, Canon EOS 450D - Bra om det finns Live view då det är svårt att ställa in skärpan via sökaren.
2. Tamron AF 28-300 mm F/3.5-6.3 XR @ 200 mm - Ett ljusstarkare objektiv hade givetvis varit att föredra, men det här fick agera testobjektiv.
3. Kopplingsring 58-62 mm - Används för att (koppla) montera det andra objektivet bakvänt (frontlins mot frontlins) på det rättvända. Tamron-optiken har en filtergänga på 62 mm medan Canon-optiken har 58 mm.
4. Canon EF 50 f/1.4 USM - En ljusstark och skarp fast optik. Fantastisk till mycket.
5. Macroring f. Canon - När man vänder ett objektiv, antingen med kopplingsring eller reverseringsring, blottas bakre linser och elektroniska kontakter. Det är då mycket lämpligt att använda makroringen som skyddar mot beröring...
6. UV-filter Massa 58 mm - ...och tillsammans med ett UV-filter även mot damm.
7. Macrosläde - Om kameran monteras på en makrosläde, som medger rörelse i sidled och längsled så underlättar det mycket vid skärpeinställning, då det ofta är lättare att flytta kameran än att flytta objektet. Makrosläden är mycket praktisk även tillsammans med mellanringar och reverseringsringar.
8. En enkel hållare, brukar även kallas Helping hands, av samma typ som används vid lödning mm, är praktisk att ha för att hålla i objektet. På så sätt kan man nypa fast och sedan ändra höjd, vinkel etc.

För att få bättre stabilitet i den här setupen så har jag monterat alltihop på en spånskiva. Jag har skruvat fast macrosläden i skivan med hjälp av våra Skruv med stativgänga då den har stativgänga i botten. Den är således också möjlig att montera på ett stativ för den som vill.

 

 
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)